Jag vaknade av ett ryck nästa morgon. Jag kände något kallt mot min hals, det var den blodiga kniven som flickan hade skurit sig med dagen innan. Jag låg helt skräckslagen i sängen och då kom en babian och gnugga rumpan i ansiktet på mig. Då såg jag min chans jag rullade ur sängen och började springa. Som tur är 5 åringar inte så smarta så dörren var inte låst. Jag slog upp dörren och sprang allt vad jag kunde. Natacha var hack i häl på mig men då plötsligt drog något ner mig i ett hål och jag blev lättad att jag var av med Natacha.

– HALLÅ! Ropade jag. ÄR DET NÅGON HÄR?
Jag fick inget svar. Jag stannade upp jag hörde fotsteg bakom mig.
– Nä men, nä men, nä men är det inte självaste Kattnis Ewerdin.
– John! Svarade jag bara.

Jag och John har varit ovänner ända sen han gav mig sparken för att jag bad om en längre rast. (Jag hade bara 10 min) I alla fall det är inte bara det som han har gjort. Han är också rätt speciell.

Och nu hade han räddat mig?

– Varför radade du mig?
– Räddade dig? Jag har fångat dig
– Va!
Nu kände jag mig helt körd. Han drar i mig han drar mig längre och längre in i tunneln. Det blir mörkt och när jag vaknar igen hänger jag över en eld. Repet skaver och gör ont. Jag har fortfarande min handväska på mig och när John tittar bort tar jag en glödande pinne och sedan hällde jag lite vatten på elden så den släcktes och eldar av repet sen smög jag bakom en sten. Då såg jag en strimla ljus det kom från en dörr som stod på glänt. Jag smög en sista gång och bakom dörren fans en trappa. Jag fortsätter att smyga upp för trappan och där ligger en flicka på en bänk hon var blåslagen och det satt en yxa i ryggstödet och bredvid bänken står en flicka som värkar vara i min ålder.